Onra på tåg.

onra.jpg

Sitter på tåget på väg till Stockholm inför ett möte med Nike Sportswear där vi bl.a. ska bli tilldelade ett eget Shelta basketlag som vi sedan planerar att köra över fem andra Stockholmsbaserade sneaker/street/fashion-butiker med någon gång i slutet av februari. Vi får så klart se hur det kommer gå med det där att köra över, men mer info kommer på denna tävling och trevliga initiativ från Nike Sportswear. Men hur som helst så kommer Shelta be ballin´ like Stalin, det är säkert.

Anledningen till denna post var dock en helt annan. Nu handlar det om bra musik att lyssna på på tåg, i mitt fall Malmö-Stockholm med X2000 (som faktiskt är i tid!). För ett knappt år sedan (i maj för att vara exakt) släppte parisaren Onra sitt album Long Distance på Dublin-baserade bolaget All City, som på senare tid typ tagit över i stort sett allt när det kommer till kontemporära beats och lite post -Dillish instrumental hiphop, med releaser från bl.a. Take, Om Unit, Tokimonsta, Fulgenace, Flying Lotus, Hudson Mohawke och tvärfeta Mike Slott. Onra släppte 2007 albumet Chinoiseries, ett album helt baserat på samplingar från Fjärran Östern. Inget album som slog mig med häpnad, men absolut ett intressant koncept och välbehövligt nytänk under ett annars ganska tråkigt musikår. Long Distance är dock allt annat än mediokert. Onra lyckas med att skapa ett helt eget sound baserat på enkelhet och känsla, något som jag tycker många producenter inom just denna genre saknar p.g.a. att de överproducerar, är för digitalt styrda och är så anala i sin pretentiösa leverans att musiken ofta tappar sin själ i slutändan, och själ är fan det enda som spelar roll i musik. Onra däremot verkar släppa spår baserade på mood (japp, lite som George Costanza i “The Trip”-avsnittet), och det är precis så här man både ska producera musik och deejaya enligt mig. Det tyngsta spåren tycker jag är “My Comet” och “Send Me Your Love”, två spår som medverkat på ganska många beatmixtapes under 2010. “My Comet” är ett så blunted och släpsouligt beat att jag skulle kunna lyssna på det utan uppehåll i mina lurar under hel dag. Albumet har två sidor, ett lite söndrigare och släpigare, och ett lite mer warm-up-klubb-baserat med edits på bl.a. gamla S.O.S. Band-dängor. För er som missat detta, go get it! Nu ska ta en tupplur.



Onra – My Comet